Blomma ut i din fulla kraft!
Tänk om vi kvinnor bara för en dag kunde axla hela vår kvinnokraft, hela vår potential som människa och all vår inre dynamik!
Tänk om vi skulle våga vara hela oss själva och inte reducera oss. Då skulle jorden skaka till och allt falla på plats!
Vi kvinnor lär oss tidigt att göra oss söta, gulliga och lagom självhävdande. Det vi förväntas göra med oss själva och det som omvärlden gör med oss kan sammanfattas i ett ord nämligen maktofarliga.
Nåde den kvinna som tar hela sin plats utan att be om ursäkt - då reagerar oftast både män och kvinnor.
Det är som att vi lärt oss att bli rädda för vår egen inre potential – kvinnor växer världen över upp i manligt förtryck och snabbt lär vi oss att själva hålla oss på mattan. För att inte hota och utmana den obalans som råder mellan könen och som det manliga kollektivtet behöver för att ständigt känna sig suveränt överlägsna
spelar vi med. Inte vill vi väl ha konflikter och bråk!
För att slippa ta strid betalar vi med anpassning till mannens behov.
Vi har inte en millimeter mer av jämställdhet i relationen, i hemmet eller på jobbet än vad mannen klarar av.
Mannens intresse och motivation för en jänställd relation utgör det vi kvinnor förväntas anpassa oss till.
Ibland sker anpassning nästan till döds… Vi svälter oss för att passa in i en kvinnobild som mannen vill ha, vi spurtar botox och silikon för att duga och vi knaprar antidepressiva för att inte drunkna av anpassningsssjukan.
Depression kommer nämligen som ett brev på posten när vi anpassar oss in i en för trång form, när vi sväljer vrede, besvikelse och irritation. När vi trycker bort frustration, missnöje och det vi innerst inne vet att vi vill.
Simsalabim! Vi blir sjuka när vi inte tar vår plats.
Inom psykiatrin finns mest kvinnor- man kan ju förstå varför – hur ska man kunna vara frisk i själen när man får förtränga hela sitt jag, sina drömmar och sitt liv…
Män som tar sin plats och axlar sig själva är manliga, kraftfulla och starka. Kvinnor som gör motsvarande kallas beskäftiga, okvinnliga och jobbiga. För att inte tala om kvinnors konstruktiva vrede – när vi uttrycker den marginaliseras och förlöjligas vi med epiteten aggressiv och osaklig.
Snygga, intelligenta, humoristiska och självsäkra kvinnor tycks vara en alldeles särskilt svårhanterad grupp. Om de sen inte ens ber om ursäkt för allt det där och kompenserar o ofarliggör sig med hur många bullar de bakar per vecka, hur många timmar de pysslar med hemmet och att det är mannnen som tjänar mest pengar därhemma… Ja då är denna kvinna livsfarlig eftersom hon tar sig friheten att kliva ur den anpassade och underdåniga stereotypa kvinnorollen. Hon blir livsfarlig som en möjlig annan modell än den som vi ständigt matas med. Sådana kvinnor måste kuvas!
Käraste syster! Det är hög tid att axla dig själv, dina drömmar och din längtan. Blomma ut i din fulla kraft. Låt hela ditt inre uppfyllas av dig själv- den du är och den du längtat efter.
Prova- åtminstone idag! Det kan få oanade konsekvenser…
Madeleine Gauffin