Att ha tråkigt är en väg till det inre!
Under den gångna sommaren hördes både en och annan håglöst suckande att ack så tråkigt de hade! Och så mycket som fanns att göra svarade jag irriterat! Läsa, lyssna på musik., gå en promenad, åka till biblioteket, sova en snutt, vara tyst och fundera; ja hur mycket som helst kan man ju hitta på.
Men, insåg jag, det är inte det som tråkigheten handlar om utan att uppleva att stimulansen utifrån sinar. När det inte händer så mycket (och ibland ingenting alls)i det yttre gäller det ju att man har ett rikt tillgängligt inre som bjuder på möte och respons när man hoar inåt. Vissa av oss har aldrig utvecklat ett inre som bär på ett innehåll utan det är på något sätt tomt hos en del när de söker sig inåt. Eller snarare är det så att det upplevs som tomt inuti när man av någon anledning inte knäckt koden till sitt inre; denna outsinliga källa fylld av energi, kreativitet och liv. Den fylls hela tiden på och gör att man är i sitt dynamiska flöde med en känsla av liv och lust, kraft och stryka.
Tråkigt blir det då när dörren ditin är stängd och man blir beroende av yttre stimuli för att tycka att det känns bra och inte trist, livlöst, rastlöst och irriterat. Man kan ju tycka att det är kvalificerat fusk detta med yttrestimulansberoende.
Kanske har man vuxit upp i ett klimat där känslor, stillhet, reflektion och tystnad inte hade så mycket utrymme utan fick stå tillbaka och bereda plats åt rationalitet, aktivitet och intellekt. Där oftare yttre stimuli premierades och där de tystare inre ljuden inte hördes i allt yttre skrål.
Och så forstätter vi! För det vi en gång invaggats i, lärt oss mönstren till det är det vi går igenom livet med oavsett om det berikar oss eller inte. Vi är så djupt ristade och präglade av våra tidigt inlärda mönster att det krävs väldigt mycket för att vi ska vakna till och känna oss motiverade att ta reda på varför vi känner, tänker och agerar på ett sätt vi inte trivs med. Oftast fortsätter vi trots att vi är utleda på oss själva och det vi upprepar. Som att varje dag sätta på den där cd:n vi inte gillar. Motståndet mot förändring är enormt! Och enormt krävande!
Välkomna ha tråkigtkänslan nästa gång den tornar upp sig i form av rastlöshet, irritation och tristess.
Sen den känslan som en ledtråd, en öppning och en möjlighet till att öppna en hittills stängd dörr. Något spännande väntar dig där bakom. Härda ut i känslan; aktivera inte bort den utan stanna kvar och se vad om händer med dig när du orkar gå bakom och bortom. Kanske blir det tyst och behagligt. Kanske blir det ännu bättre än så! Kanske infinner sig för första gången en djup frid.
Nästa gång barnen gnäller och skriker tråkigt tråkigt tråkigt så härda ut! Aktivera dem inte genast utan ta det med ro. Det är långt ifrån farligt att ha lite trist och om barn får slippa aktiveras av tv, dator osv hela tiden så spirar deras kreativitet och upptäckarlust alldeles av sig själv och inifrån dem själva.
Så dra ner på tempot och sänk yttre stimulinivån. Stäng av bakgrundsljud som tv och radio. Sluta zappa och surfa runt. Gå långsamt. Spring inte planlöst hit och dit. Låt ungarna och maken ha tråkigt.
Ur det kan det mest oväntade hända!